I veckan sa Sebastian att han skulle ta tåget ner till mig idag. Men i fredags ringde han och sa att eftersom skolan börjar på måndag (imorgon) så hinner han inte längre. Han trodde att han började först på onsdag. Även om jag tror honom så finns det en liten del av mig som fortfarande sitter och väntar på att han ska dyka upp här utanför huset... Som en överraskning. Jag brukar ju överraska honom ibland genom att bara komma upp till Karstad utan att han vet det.

På hans födelsedag satte jag mig i bilen klockan tre på natten för att köra tre timmar upp till lilla Alster. Allt bara för att kunna gratta honom på morgonen klockan sex innan han gick till skolan. Köpte med mig färskt bröd, wienerbröd och vaniljhjärtan. Sen när han gick till skolan så slocknade jag som en stock och sov tills han kom hem igen.

Så om jag hoppas riktigt mycket kanske han bara står där helt plötsligt...