Det är inte vanliga glada Cappi som väcker oss varje morgon längre. Över en natt gick han från en glad och livlig nioåring till en trött och hängig vovve på femton år. Vi var helt säkra på att det var borelia och att allt skulle bli bra så fort han fått medicin för det. Men det var inte borelia och nu kanske inte allt blir bra igen.

Förra helgen märkte vi att Cappi inte kunde gå, han var lealös i bakbenen och ramlade titt som tätt. Han hade ingen livslust kvar och log bara och sov hela tiden. Tanken slog oss att borelia har samma symptom och vi åkte till veterinären för att undersöka honom. De kunde inte hitta något fel på honom och testsvaren skulle ta minst tre dagar. Vi fick tabletter för borelia i alla fall och började behandla. Men inget blev bättre...

I onsdags så åkte vi till veterinären igen där de fick gå igenom alla röntgenbilder och blodprov igen. De hittade till slut felet och det var värre än vi hade trott. Cappi hade fått diskbråck mellan 16.e och 17.e kotan. Det som väntade honom var burvila i tre veckor och medicin i 10 dagar. Efter det blir det 6 månader av vila för våran lille gosse. Han kommer aldrig mer få hoppa i sofforna eller gå i trappor. Långa promenader kommer han få ta i framtiden men det blir inga fler joggingturer heller. Det är en sorglig stämning här hemma nu men vi försöker göra livet så mysigt som möjligt för honom. Det känns så overkligt, som att gå från 100 till 0 på en gång. Han som alltid har varit så pigg, busig och aktiv, nu ligger han bara på sin matta och tittar på oss när vi går förbi. Det gör ont i hjärtat när man ser honom så ledsen.