Jag är så glad så glad så glad! Jag vet att det var ett bra tag sedan som jag delade med mig av mitt liv här på bloggen och jag mår lite dåligt över det. Anledningen till min lilla frånvaro är att jag och Sebastian har gått från särbo till sambo och i och med det har vi haft så enormt mycket annat att göra.

Efter ungefär två veckor i lägenheten så har vi äntligen börjat komma på plats med allt och då kände jag att ett litet halvtorftigt inlägg var på sin plats. Eftersom vi inte bor på skolan längre så har mitt liv blivit lite mer komplicerat och i behov av planering (eller en cykel). Vi har en bil och bor ungefär 5-10 minuter från skolan. Det är inte fasligt långt att gå men man vill inte promenera så långt själv här Huntington, det är liksom lite farligt. Så dagar som idag, då Sebastian har träning klockan halv sju på morgonen och måste vara där i tid, då blir livet lite jobbigt för mig med. Så för att kunna komma till skolan jag med fick även jag traska upp i ottan innan solen ens hade tankar på att gå upp. Jag börjar inte förrän åtta, så nu sitter jag här i det ödsliga klassrummet och bloggar.

Men nu till dagens egentliga HÖJDPUNKT! Klockan 6 imorse, svensk tid, avgick ett flyg från Landvetter med en mycket uppskattad present. Min lillebrorsa bestämde sig i helgen för att komma och hälsa på oss här borta. Jag kan knappt bärga mig inför att få plocka upp honom på flyplatsen och ge honomen bamsekram! Du är efterlängtad brorsan min!!