Nu har jag tagit bort det! Så nu är det även möjligt för alla slapptaskar, latmaskar, myglare och slöfockar att lämna en kommentar. Det uppskattas, för jag saknar er och hoppas att ni har det bra där hemma i Schwedetsia!

Jag älskar min pojkvän mer än något annat, men just nu är jag ursinnig! Jag vill inte hänga ut honom, söta lille Sebbe men ibland!, IBAND! vet jag inte vad som försigår i lilla hjärnkontoret. På något sätt har han fått för sig att man inte behöver tvätta, någonsin! Och att blöta kläder, exempelvis handdukar, inta möglar om de får ligga ostörda i mörka utrymmen. Han har förstört min tvättkorg, MIN FINA BRUNA FLÄTADE TVÄTTKORG. Den är numera fylld med äckelmögel och har sett sina sista dagar. Jag kan inte med säkerthet säga exakt hur länge den blöta handduken har fått frodas längst ner i korgen men en sak är säker. Den har legat tillräckligt länge för att äckelmöglet skall ha kunnat sprida sig från insidan av tvättkorgen till utsidan! Det är vidrigt! Och jag har redan skickat fem rosenrasande sms till älsklingen min.

Det värsta är att jag erbjöd mig att tvätta lite tvätt åt honom eftersom jag ändå hade lite plats över i min nästa laddning. På något sätt fick han det till att "Vad bra, då tar jag med mig all min tvätt så kan jag tvätta den hos dig". Det lät ju bra, men han sa inte att han skulle på fotbollsmöte i fyra timmar. Nu sitter jag här, med hans mögelluktande kläder och en tvättkorg som förgiftar mina luftrör. Men den ska få vara kvar tills han kommer tillbaka. Då ska jag argt lyfta upp den i hans ansikte och låta honom SE vad han har åstadkommit!!

VIDRIGT!!! Nu har jag bara tre vättar kvar. Gissa VEM som ska bjuda på mat idag känner jag. Och nästa helg också för den delen......................... arg!



Det här är alltså undersidan på min FINA FINA tvättkorg. Adjöss med den! Men först ska Sebastian få ta sig en sniff!!!!!!! Och han undrar varför hans tjocktröjor aldrig luktar gott?! Konstigt.... NÄR DOM ÄR FYLLDA MED MÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖGEL!  Han är en vandrande hälsofara! Tänk vilken bra kondis han kommer få nu när han inte längre andas in äckelpartiklar! Jag är bäst, minst sagt! Och kärleken överlever allt (så länge han fixar en ny tvättis till mig, och det PRONTO!!!)

Fick ett mail häromdagen angående något helt underbart!!

Marshall University skall starta ett "Equestrian Team"! För er som är mindre insatta, ett ridlag, eller rättare sagt ett ridprogram. Det är möte nästa onsdag och alla som vill får komma. Jag längtar så fruktansvärt mycket att jag får ont i magen. Tänk vad underbart det kommer bli! Skola och hästar tillsammans. Att dessutom få massa vänner som också gillar hästar! Har i och för sig träffat en tjej nu första veckan som heter Kelsey, hon har egen häst och rider fälttävlan. Han sa att jag kunde få följa med henne till stallet när jag vill. Dessutom ska hon gå på Rolex Cup i Lexington nästa år och frågade om jag vill följa med. Om jag vill?!

Jag är så lycklig just nu. Dock hinner jag ju inte gå på  mötet eftersom jag har kvällskurs just den dagen. Men jag har skickat mail till de ansvariga och sagt att jag är intresserad i alla fall. Väntar nu lyriskt på svar! Haha, tänk om allt blir så bra att jag inte ens vill komma hem igen...

Grattis på Födelsedagen! <3

Ska snart iväg till dagens sista lektion. Den slutar inte förrän nio ikväll men det är rätt mysigt. Har ganska långt uppehåll mellan klasserna på onsdagar så jag hinner äta och vila på rummet innan. Lektionen jag har ikväll är "Legal Environment" och det ska bli väldigt intressant att se hur allting fungerar här i USA. I Sverige har man ju alltid lite koll men här borta vet man inte riktigt hur systemet fungerar.

Har även träffat alla mina lärare nu och älskar dem alla. Skrattar nog på varenda lektion och det känns så skönt. Stämningen blir liksom på topp! Har träffat lite nya vänner, varav en har egen häst. Fullträff där! Tycker dock lite synd om Marla, min förra rumskompis. Hon har blivit RA (våningsansvarig) för bitchvåningen och de har redan kladdat på hennes note-bord och gjort sönder hennes toalett. Stackars henne! jag sa till henne att om de fortsätter så får jag helt enkelt kavla upp ärmarna och ge dem en bonk! Känner att biffarna skulle varit här nu så kunde vi startat KRIG!! á la Tumba style...

Veckans minus känner jag blir "bokköp". Fy satan vad böckerna var dyra den här terminen. Så nu känner jag extra press att få A i alla  ämnen. Känns som om det blir mer värt då på något vis.

Efter lektionen så ska jag och Sebastian åka till Walmart och köpa vatten och en spegel. Har ingen på mitt rum och kranvattnet smakar klor. Efter det ska vi sitta tillsammans och plugga lite. MYYYYYYSIGT!

Puss på er där hemma!

Ny vecka igen och det känns bra. Lite vemodigt med tanke på att detta är veckan som jag säger hejdå igen men det ska bli så himla skönt att få komma tillbaka till campus och träffa Sebastian igen. Hela helgen har jag suttit och förberett mig lite på allt som komma skall. Även bloggen ska jag försöka utveckla lite för målet är att bli väldans mycket bättre på det den här terminen. Med tanke på allt nytt som kommer hända får man hoppas att jag får mycket att dela med mig av.

Har även läst på lite om PCO och vad man ska äta när man har det. Alla jag har varit hos säger att man "blir" överviktig av detta tillstånd, men att viktnedgång ofta lindrar symptomen. Hur det nu kan hänga ihop?? Dessutom gör det mig lite orolig. Jag menar, jag har inte alltid varit överviktig. En gång för länge sedan var jag ju helt normal, men symptomen var densamma då. Så jag börjar frukta att jag inte kommer kunna bli 100% symptomfri, någonsin...

Hur som helst så finns det studier som visar att personer som har PCO skall undvika kolhydrater. Obalansen mellan hormonerna i kroppen gör att de på något vis inte bryts ner och istället omvandlas till fett på momangen. Lär man kroppen istället att bara hämta energi från fett så gynnar det en enormt mycket. Jag började lite lätt med LCHF under veckan som gått men det raserades totalt nu under helgen så det blir att ta nya tag nu. Har förberett med att koka ägg nu på kvällen så det blir mindre att göra imorgon.

Wihie, kul med måndag för en gångs skull!



Vidrig spenat, men jag lagade nog inte till den på bästa sätt heller. Jag ger det nog en chans till om ett tag...

Om lite drygt en vecka så sticker jag igen. Hasta la vista baby, så att säga. Det pirrar lite just nu med tanke på allt nytt som kommer i samband med den nya terminen. Det är nästan lika spännande att åka tillbaka nu som det var i vintras när vi åkte dit för första gången.

Det som skiljer den här terminen från den första är:
- Sebastian kommer bo på skolan.
- Fotbollssessongen börjar och det ska bli ENORMT kul att kolla på alla matcher.
- Jag byter rum, till och med byggnad och kommer numera husera i Holderby, istället för Twin Towers som är mer för förstaårs elever.
- Nya spännande klasser som bla speach!? HUR ska det gå säg...
- Jag och älsklingen min ska äntligen ut och leta lägenhet där vi kommer att spendera kommande terminer.

LÄNGTAR!
(men kommer givetvis sakna alla här hemma enormt mycket)

Idag firar vi två år, jag och Sebastian. Tiden har gått så enormt fort och herre vilka förändringar vi har gått igenom under den här tiden. Vi har tagit oss från Sverige till USA, från distansörhållande till att leva tillsammans med varandra dygnet runt. Min kärlek till Dig bara växer och växer och utan dig vid min sida skulle allt kännas hopplöst. Jag är så stolt över dig och allt du går igenom just nu, utan någon som kramar om dig på kvällarna. Men om två veckor är jag tillbaka i USA och kan peppa dig var eviga dag. Vi är bäst du och jag, det är vi mot världen.

"Om du kysste mig för sista gången
Ta då mitt hjärta med dig när du går
Håll det mot ditt egna
Så ska du få se att det fortfarande slår"

(en stycke som står på baksidan av ett fotografi som Sebastian fick av mig precis efter att vi blivit tillsammans)









Skönt att man kan ha höga klackar och ändå vara en halvmeter kortare...

Har ännu en gång konstaterat att havregrynsgröt är det vidrigaste man kan äta. Det är liksom inte tillräckligt äckligt för att man ska avstå helt, som man gör med inälvsmat och sniglar, så man tvingar i sig det, sked för sked. Dessutom tycker jag inte ens att det mättar speciellt länge. Eller rättare sagt, jag märker ingen skillnad senare på  dagen om jag åt vitt fluffigt bröd till frukost eller om jag pinade mig i en halvtimme med tapetklister.

Det enda som talar för grynäcklen är att de går fort att koka ihop och man har en frukost som slutar i ytterst lite disk (vilket gör att man inte behöver plocka bort massa saker). Men jag känner redan nu att det här inte är något som kommer hålla i längden, inte för mig i alla fall.

Ja, jag har försökt med frukt och bär i med. Still not working...




Tycker ni inte att barken ser ut som kanel?? Mums!

Nu har jag bokat biljetten som skall ta mig tillbaka till skolan i Huntington den 20 Augusti. Lite smått passande går planet 06:20 på morgonen, dagen efter Sofias inlyttningstfest! Vad kan passa bättre än att säga hejdå till alla när de är fulla och som allra lyckligast...

Nu tror jag även att jag har kommit på varför jag inte gillar att flyga. Det beror helt enkelt på att jag är rädd för att dö. Efter att 1. bli begravd levande och 2. bli krossad i ett krympande rum så ligger nog "falla från väldigt (VÄLDIGT) hög höjd" högt upp på listan när det kommer till hemska sätt att lämna jordelivet på.

Längst ner på listan hittar vi de lite mer behagliga tillvägagängssätten, fast jag kommer inte på någon som skulle passa mig. Helst vill jag inte dö alls och kommer nog hålla fast vid att jag är odödlig ända tills liekvinnan kommer och hämtar mig. Vet att Woody Allen en gång sa: "Jag vill inte bli odödlig genom mina verk, jag vill bli odödlig genom att aldrig dö". Håller med där, och jag kommer vara hemskt rädd under min flygtur över till andra sidan. Där väntar dock min fina pojk och andra roliga vänner :)



Högt upp i det blå var vi även här, Smooooookey Mountains!