DATE. 2012-02-25

Äntligen Helg Igen!!

Å bloggandet går bra?

Tja... det känns så i alla fall.

Fingrarna känns snabba och smidiga över tangentbordet, huvudet är på skaft och humorn på topp, precis så känns det. Jag vågar till och med nästan typ lova att det kommer lite bilder nu helgen. Tänkte att det kanske skulle kunna vara kul för er att se hur det ser ut här i lilla huset. Det är ett väldigt mysigt hus må jag säga. Kan även citera en av Sebastians vänner som kom förbi en dag och ville ha hjälp med läxor. Han sa att det ser lite slitet ut från utsidan men när man väl kommer in är det rätt så trevlig.

Haha. jag blev så nervös när han skulle komma hit att jag städade hela lägenheten tills det gnistrade lika fint som i en disneyfilm och passade på att stage-a den lite lagom. Tände vanilj-ljus på toaletten, satte in brownies i ugnen och ställde fram och donade. När Sebastian kom hem skämdes han, sa något i stil med att "Jag bara var för mycket", och blåste ut ljusen :(
Då blev jag ledsen, men nu såhär i efterhand ser jag hur patetiskt det var. Vem fan har tända ljus inne på toa bara sådär helt spontant liksom??

Nu är det dags för oss att krypa till kojs, men ni där hemma ska snart gå upp ni. Så god morgon säger jag då till er. Sen tänkte jag även avsluta med att säga att jag saknar er alla, väldigt mycket! Så ta nu er högerhand och lägg den på vänster axel. Ta sedan vänster hand och placera den på höger axel. DÄR! har ni nu en bamse mega kram från mig i USA!!!!!!!!!!!!! Feeeeel the löööv!!!!!!!!!!!



DATE. 2012-02-24

"Vad töntig du e", sa jag!

Inte för att jag någon gång har varit i en riktig fight, men om jag någon gång skulle vara det så känner jag att det finns vissa riktlinjer som jag skulle följa. Typ som att man fightas ärligt och att starkast vinner... eller något i den stilen. Förstå mig rätt nu, jag pratar om en riktigt fight, inte överfall eller något sådant. Då hade jag tagit till alla fula knep jag kan tänka på!

Men så, för några veckor sedan så pratade jag och Sebastian om hans fredagsträningar. Varje fredag så har de brottning på morgonen men enligt Sebastian förvandlas brottningen lätt till en kamp på liv och död. Så Sebastian sa till mig inför sin första fredagsträning att han nog skulle ta stryptag på killen han skulle möta, och ta till massa andra fula knep.

Va töntig du e sa jag då!

Varför kan du inte bara "Vara en man" brottas ärligt och vinna för att du är bäst, inte fulast.
Svaret jag fick var att ingen anna gör det, men jag trodde honom inte rikigt. Kände mest att han bara var tvungen att säga så för att jag tyckte han var en mes som hellre fightades fult än förlorade.

I morse fick jag dock svälja huvudet och äta upp mina ord. För när Sebastian kom tillbaka hade han en stor Twilight Stämpel på armen. Tydligen hade killen under honom försökt ta sig loss genom att bita min pojkvän i armen. Vill man inte bara dö en smula när man hör det. Bitas? Då kan man ju lika gärna nypas med naglarna och dra i håret när man ändå är igång liksom... Så från och med nu är det helt tillåtet för Sebastian att ta stryptag, så länge han inte ger sig på något som kan förknippas med glitrande hud, vassa tänder och evigt liv!

Tur att det inte gick hål! Då hade jag fått gömma vitlök under kudden. För att vara på den säkra sidan liksom...





... jag vet inte riktigt vad jag ska säga... men vad sägs som... OMG vad TÖNTIGT!!!!!!!

DATE. 2012-02-24

Det finns något bättre!

Yankee Candle, högst upp på allas ljus-listor, eller tja, de som har en sådan. Jag har det inte, men hade jag haft en hade nog Yankee Candles toppat den... fram tills nu!

Av en ren och skär tillfällighet så kom jag och Sebastian över ett underbart ljusmärke förra året, precis innan jul. Vi ville ha lite mysig doft i lägenhet och såg en super söt liten burk som såg ut som ett litet ölglas. Ljuset hetter winter wonderland och doftade helt otroligt gott, i burken. För det är ju så, manvet ju aldrig om det håller måttet när man väl tänder det.

Men vi köpte det, dels på grund av den söta burken, dels på grund av att det doftade gott, men också på grund av priset. Det här ljuset hade en brinntid på 100 timmar och kostade 7 dollar. Jämför med Yankee Candles saftiga priser på 25 och 39 dollar. Hutlöst!!!

När vi kom hem höll vi tummarna och tårna för att det skulle dofta lika juvligt som vi ville, och om det gjorde!! Nästan bättre till och med! Så hedanefter är så är inte Yankee Candles ensamma på toppen. Mitt nya favvo märke när det kommer till ljus är numera

Our Own Candle Company!!
Tyvärr tror jag inte att de går att få tag på där hemma och man kan endast beställa dem över nätet. Om man inte har tur som vi hade och bara råkar springa på ett. För affären vi var inne i hade bara ett endaste litet ljus från det märket, och det la vi beslag på. Nu kollar jag efter de ljusen varje gång jag är där men de tycks inte komma in så ofta. Men så, förra veckan hittade jag ett. Dock inte samma doft men eftersom vi var så nöjda sist tvekade jag inte en sekund och köpte det på momangen! Den här gången var det Lemon Pound Cake, så nu luktar det nybakade citronbullar i våran lägenhet. Love It!


För att komma till deras sida, klicka HÄR. De har väldigt många udda dofter och jag är så sugen på att beställa hem några... Som till exempel den här. Hur söt är inte den färgen och jag är så nyfiken på hur den luktar!!


DATE. 2012-02-21

Hallå i lådan...

Jag förstår om ni där hemma tappar hela hakan nu, men tro det eller ej, här kommer ett stenhårt inlägg från vänsterkanten av Caroline Pavlic, tha one n only! Publiken jublar och hon fortsätter med ett kutande hemspring i form av en kul liten story...

Det hände häromdagen, hemma i våran lilla lägenhet. För er som inte hänger med och som inte har hört genom skvallerkedjan där hemma så har både jag och Sebastian varit med om en och en annan spöklighet i våran lilla lya här i USA. Dock tror jag att våra sinnen börjar spela små tricks med oss, så vi inbillar oss nog att det är mer än vad det egentligen är.

Hur som haver, det var alltså häromdagen när Sebbe lelle skulle gå och göra lite te till mig. Medans han stod i köket som ligger i andra änden av lägenheten släppte jag ut våran lilla kanin. Kaninen heter Rosie och hennes absoluta favoritplats att sitta och trycka på är bakom toaletten. Där sitter hon och pluppar i timmar och leker med toaborsten.

Så småningom blev teet klart och Sebastian kommer gåendes genom korridoren som leder till vardagsrummet där jag sitter och tittar på TV med tända ljus omkring mig. (lägg märke till alla mysfaktorer jag lägger in för att ni ska tro att vi lever det perfekta livet...) När han passerar badrummet så märker Rosie att plupparna har tagit slut och det är dags att leka med toaborsten. Hon tar ett ordentligt tag i stråna och välter hela grejen, både kopp och borste, och för ett väldans oväsen. Stackars Sebastian sätter hjärtat i halsgroppen, kniper skinkorna och skapar en sådan accelaration genom hallen att självaste Bolt hade haft svårt att hänga med!

Jag skrattar så jag kiknar och ut ut badrummet skuttar en livsfarlig vädurskanin, tänderna fullt blottade och med utspärrade klor. Hon börjar jaga Sebastian genom hela lägenheten tills han hoppar upp i soffan och tar skydd. Neee, nu överdrev jag så det står vildt till, men jag tror att poängen gick fram ganska så solklart. Rosie, Vädurskanin, 2,5 kg 1-0 Sebastian, Amerikansk Fotbollsspelare, 140 kg.




RSS 2.0