Det var precis vad jag gjorde imorse, trots att det satt vinterdäck på bilen. Jag kan säga som såhär:

Jag känner att jag har fått mycket gratis av att bo i en brant backe. Till exempel grymt starka ben efter att ha lekt i uppförsbacke hela barndomen, fin utsikt på vintrarna när de tänder Lisebergstornet och fina pulkaturer. Men en dag som den här var det inte lika önskvärt och jag trodde att jag skulle glida rakt in i alla bilar som stod parkerade nedanför oss. Tillslut fick jag stopp på fanskapet, elller rättare sagt, vi krashade in i trottoarkanten. Fort som attans drog jag parkeringsbromsen, började gråta och ringde pappa...

Nu sitter jag här och jobbar, otroligt nöjd över min förmåga att lösa problem och handskas med stressade situationer!

För övrigt håller jag på med en liten bloggdesign som senare skall lottas ut till någon som vill ha den. Färgerna kommer gå i vinterns tecken.