Sebastian säger att jag är velig. Jag vet att jag har svårt att bestämma mig men jag vet dock inte om "velig" är det ordet som ska få beskriva mina känslor. Jag är inte velig för att jag har svårt att bestämma mig, jag är velig för att jag har svårt för att sålla bort. Det beror dock inte på att jag inte vet vad jag vill utan snarare på att jag vill för mycket. Jag vill göra allt, ha allt, bli allt... Hur ska man då kunna välja bort något? Jag är inte velig, det är bara det att jag kan tänka mig att gå så många olika vägar och hur ska man, om möjligt, kunna veta vilken som är rätt eller bäst..?

Sen är jag en mästare på att tänka tillbaka på alla saker jag faktiskt har valt bort, både medvetet och utan att veta om det. Jag får sjuklig ångest och vill dra tillbaka tiden och ändra på saker och ting. Jag tror att om jag också hade fått ett sådant där timglas som professor Dumbledore gav Hermione i "Harry Potter" så hade jag aldrig släppt det. Det hade dock inte löst något för mig.

Så från och med nu måste jag öva på att välja en sak och sedan köra på det. Hela vägen ut.


Jag ska börja göra som guldfiskarna. Reflektera, glömma och gå vidare...