När någonting väldigt osannolikt händer så tänker jag (och många andra) "Hur stor var chansen att det här skulle hända just nu..?" Ett simpelt exempel är när jag och Sebastian åker till skolan på morgonen. När vi kommer ut ur dörren så finns det inte en enda bil så långt ögat når. Men så fort vi sätter oss i bilen och ska svänga ut från parkeringen så kommer det fyra bilar på raken och vi kommer ingen vart. Då börjar jag fundera i banor som "tänk om vi hade lämnat lägenheten en minut tidigare, då hade vi hunnit åka innan bilarna kommit" eller "tänk vad lustigt, att vi alla lämnade våra hem i den sekund som gjorde att vi alla hamnade på exakt samma ställe just när vi skulle börja köra."

Varje gång jag tänker på sannolikhet får jag magkatarr. För säg så här, sannolikheten att du skulle få en sexa varje gång du kastar en tärning i restenav ditt liv är ju fruktansvärt osannolikt. Säg nu att du skulle få en billion om du lyckades, hade du ens tyckt att det var värt ett försök?? Frågan är ju om det ens kan hända... Men det kan det ju, fast för varje kast känns det ju som om sannolikheten minskar lite. Men ändå, vid varje kast har du ju lika stor chans som vid det förra.

Vart vill jag nu komma med det här... Jo, tro det eller ej, man jag har en ganska fin avslutning på den här tanken. Tänk om du nu skulle byta ut tärningskast mot riktiga vardagliga händelser och den eftertraktade billionen med din egna födelse. FÖRSTÅR ni då hur jävla osannolikt det egentligen är för just mig att just jag sitter här och skriver precis nu?? Tänk vad många tärningskast som måste ha blivit exakt det dom blev för att just jag skulle sitta här.

Tänk om mina farmor och farfar inte hade haft det där samlaget som skapade just min pappa, utan väntat en dag eller två. Då hade ju inte jag suttit här, inte min pappa heller. Och tänk då alla andra förfäder som valde att para sig precis vid tättans tidpunkt så att jag skulle få sitta här idag.

Fick någon mer magkatarr nu eller... Jag tycker inte att det är det minsta konstigt att jag har sömnproblem! För den här tanken kan man ju spinna vidare på huuuuur långt som helst. Tänk om något barnbarnsbarn till mig i framtiden kommer sitta och tänka precis som mig? Alla saker jag väljer att göra idag bestämmer ju i princip vem som kommer sitta där 200 år från och med nu och tänka på oss som levde idag. Och tänk, varje dag som jag väljer att inte skaffa barn med Sebastian, tar jag bort chansen till ett liv för miljontals möjliga små bebisar. Men den dagen vi verkligen bestämmer oss kommer ju att skänka evig tacksamhet till den som faktiskt får chansen att joina jorde-livs-clubben.

Så som ett litet avslut på det hela, tack alla miljontals människor som har gjort precis det dom har gjort så jag får sitta här idag. TACK!

Haha, var bara tvungen att visa den här bilden på Melvin. Störtcharmig! Tyvärr är han inte kvar hos oss längre. Han var en foderhund som nu är tillbaka hos sin riktiga ägare där han ska bli ledarhund. Det är synd att hans framtida husse eller matte inte kommer kunna se honom, för han var verkligen urgullig.

Måste passa på att tipsa om detta nu också. Om man inte vet riktigt hur ens liv kommer se ut om något år eller så är det hur bra som helst att bli fodervärd till unga tjänstehundar. För även om man måste lämna tillbaka dem efter ett år vet man att de Alltid kommer ha det bra. Dessutom har de gratis veterinärvård hela livet. Detta passade mig bra eftersom jag aldrig hade kunnat ta med hunden till USA, men fick ändå glädjas av valptassar hemma på golvet!

De senaste dagarna har jag funderat på varför just vi, människosläktet, kom att bli det mest intelligenta livet på Jorden...

Enligt forskning så skiljdes vår utveckling från apornas för omkring 7 miljoner år sedan. Låter som en lång tid men på det stora hela är det inte ett så långt snäpp på tidslinjen. För en miljon år sedan tros människosläktet ha kunnat tala och sedan dess har allt tagit en rasande fart.

Kollar vi istället på djur som till exempel fåglarna. De är de enda överlevande arten från dinosauriernas tid. Dinosarna dog ut för 65 miljoner år sedan och innan dess hade de vandrat på jorden i nästan 200 miljoner år. Vad vi vet så utvecklade dom inte något vidare intellekt, inte heller dagens fåglar (som har över 200 miljoner år till godo) visar upp några tendenser till att kunna räkna matte.

Hur kommer det sig att just vi, en enda art av alla tusentals olika arter som vandrat på den här planeten, blev som vi blev. Dessutom blev vi det fruktansvärt fort. Tänk om alla arter hade gjort samma slags utveckling på dessa 7 miljoner åren? Jag är inte religiös på något sätt, men det känns ju verkligen som om vi är utvalda på något vis.

Jag vet dock inte om man kan säga att Jorden har blivit en bättre plats sen vi lärde oss att göra eld. Men en sak är säker, om det är någon art som kommer lämna spår i universum så är det då inte isbjörnarna eller sköldpaddorna...

Vi människor är jäkligt coola.

Dom pratade om att människor är mätbara idag på ett sätt som vi aldrig har varit förr. Orsaken till detta beror till stor del på vårat användade av internet och alla dess funktioner. Dom la fram ett roligt exempel som handlade om fågelinfluensan. Man kunde mäta sjukdomens spridning med hjälp av google. Det kanske låter konstigt men egentligen är det väldigt logiskt.

Genom att studera antalet sökningar på ord som 'feberfrossa' och lokalisera vart sökningarna kom från kunde man se vilka regioner som var utsatta. För man söker oftast inte på 'feberfrossa' för skoj skull. Man vill veta mer om det för att man antagligen oroar sig för att man har det och att detta då skulle vara ett tecken på just fågelinfluensan.

Samtidigt nämnde de att dateing-sidor också bidrar till att vi blir mer mätbara. När man anmäler sig till en sådan sida så ombedes man ofta att fylla i formulär och svara på frågor som ska ge en bild av hur man är som person. Dessa svar blir sedan till siffror och diagram för att senare kunna användas till en matchning och för att hitta en partner med liknande egenskaper.

Det blir alltså möjligt för personer som inte känner dig över huvud taget att få reda på hur du är som person genom uppgifter som du lämnat själv. Om man jämför med 'den gamla goda tiden' så var detta endast möjligt genom faktiska möten, samtal eller via hörsägen. Men det innebar ju också att man faktiskt var tvungen att ha en koppling till personen i fråga. Så är det inte idag...