Det är precis som om min familj ligger död i 360 dagar och de fem dagarna som Sverige råkar bjuda på vacker väder, då vaknar de upp. Det är som en periodisk törnrosa-saga här hemma och idag var en sån där dag som alla bestämde sig för att få myror i brallan. Den som får lida för det är ju jag då min bror flyr hals över huvud för att ha vattenkrig hos sin flickvän. Seriöst, vattenkrig? När man är 20? Jag undrar jag...

Hur som helst så fick vi en del gjort en dag som denna. Men kofoten i hand (eller bräckjärn som pappa envisas med att kalla den) har vi lyckats demolera hela altanen och snart kommer det lysa om den med alla nya plankor. Nästa helg väntar mig målarpensel och färg då vi ska måla om friggeboden till en mer passande färg än gammelrosa som den är idag. Det var jättefint på 90-talet när det begav sig men håller inte riktigt idag. Dessutom bjuder vi på en kornblå dörr till det. Snöggans!!

Och nu har min pojk i USA begärt sommarbilder på Sverige i flera veckor (jag tror det är hemlängtan) så jag bjuder på några stycken färskisar. Återigen lyckades jag med att hålla mig utanför. I min familj är det nämligen ALDRIG någon annan som vill bevara minnen och stunder, det ligger endast i mitt intresse verkar det som...



Här river vi minitaket som har stått där sedan urminnes tider. Inte mindre än sex getingbon hittade vi inunder där. Fuktionen var från början "ett ställe att grilla på när det regnar". Men vem grillar när det regnar? Så ni förstår ju hur användbart det blev... Nu åkte det ner!



ÅÅÅÅÅ så mycket bättre. Utsikt!



Det är vackert på sommaren!






Hon är vacker mamman min <3



Lille Cappi såg till att hålla sig i skuggan hela dagen. Stacker, jag hade också velat gå under om jag hade den pälsen året om...