Jag förstår om ni där hemma tappar hela hakan nu, men tro det eller ej, här kommer ett stenhårt inlägg från vänsterkanten av Caroline Pavlic, tha one n only! Publiken jublar och hon fortsätter med ett kutande hemspring i form av en kul liten story...

Det hände häromdagen, hemma i våran lilla lägenhet. För er som inte hänger med och som inte har hört genom skvallerkedjan där hemma så har både jag och Sebastian varit med om en och en annan spöklighet i våran lilla lya här i USA. Dock tror jag att våra sinnen börjar spela små tricks med oss, så vi inbillar oss nog att det är mer än vad det egentligen är.

Hur som haver, det var alltså häromdagen när Sebbe lelle skulle gå och göra lite te till mig. Medans han stod i köket som ligger i andra änden av lägenheten släppte jag ut våran lilla kanin. Kaninen heter Rosie och hennes absoluta favoritplats att sitta och trycka på är bakom toaletten. Där sitter hon och pluppar i timmar och leker med toaborsten.

Så småningom blev teet klart och Sebastian kommer gåendes genom korridoren som leder till vardagsrummet där jag sitter och tittar på TV med tända ljus omkring mig. (lägg märke till alla mysfaktorer jag lägger in för att ni ska tro att vi lever det perfekta livet...) När han passerar badrummet så märker Rosie att plupparna har tagit slut och det är dags att leka med toaborsten. Hon tar ett ordentligt tag i stråna och välter hela grejen, både kopp och borste, och för ett väldans oväsen. Stackars Sebastian sätter hjärtat i halsgroppen, kniper skinkorna och skapar en sådan accelaration genom hallen att självaste Bolt hade haft svårt att hänga med!

Jag skrattar så jag kiknar och ut ut badrummet skuttar en livsfarlig vädurskanin, tänderna fullt blottade och med utspärrade klor. Hon börjar jaga Sebastian genom hela lägenheten tills han hoppar upp i soffan och tar skydd. Neee, nu överdrev jag så det står vildt till, men jag tror att poängen gick fram ganska så solklart. Rosie, Vädurskanin, 2,5 kg 1-0 Sebastian, Amerikansk Fotbollsspelare, 140 kg.